Lexikon

Lexikon

Backstuga, Besutten, Danneman, Kannland, Labbi, ja det finns många konstiga och främmande ord i kyrkböckerna.

Här försöker jag reda ut vad många av dessa namn betyder. Klicka på bilden så kommer du vidare.

Lexikonet kommer att växa med tiden.

A

Allmänningar

allmänningar var gemensamma för en grupp av personer, en mark som ägs eller utnyttjas av en samfällighet. Det kunde vara en by, byallmänning, en socken, sockenallmänning, ett härad, häradsallmänning eller ett landskap, landsallmänning. Allmänningar skiftades successivt bort under 1700-, 1800- och 1900-talet men det återstår ofta många allmänningar än idag.

B

Backstuga

bodde i stugor på annans mark utan att bruka bondens jord som torparna eller var i dennas tjänst som statarna. För att spara in byggnadsmaterial till minst en vägg grävde man ofta in stugan i en backe eller reste den mot en lodrät bergvägg. De som bodde där kallades för backstugusittare.

Några menar att det var den blivande torparens första bostad, han bodde där ensam och allena när han röjde mark och skaffade fram virke från skogen till den planerade stugan. Någon jord att bruka fanns inte för backstugusittaren, men intill stugan kunde han dock sätta lite potatis och andra rotfrukter för det egna behovet. Backstugusittaren var tillbakasatt i samhället och levde ofta som fattighjon, men om han hade ork och kraft arbetade han tillfälligt på någon gård, såg eller som kolare.

Barnbärerska

Den som bär fram barnet till dopet. I dag kan det liknas med gudmoder.

Besutten

sades en bonde vara som ägde jordbruksfastighet som försörjde familjen och gav avkastning nog för att också klara skattskyldigheten.

bomärke

En enkel tecknad figur eller initialer, som användes av icke skrivkunniga i stället för namnteckning, ägaremärke på lös egendom.

Båtsman / soldat

Soldatlivet lockade bondsöner med äldre bröder, bonddrängar och soldatsöner. Fram till början av 1800-talet var det inga svårigheter att få tag på soldater. Men allt efter som möjligheterna, dels till emigration till Amerika och dels till arbete inom industrien ökade, blev det svårare att rekrytera. Den nye soldaten/båtsmannen var ofta 20 år gammal, när han antogs, och bönderna såg gärna att han redan då hade familj, som kunde sköta torpet. Hade han familj skulle det göra honom mindre rymningsbenägen. Om soldaten var ogift, såg gärna rotebönderna och andra sockenbor, att han gifte sig med änkan till den stupade soldaten. På så sätt behövde inte byn/socknen betala fattighjälp till änkan och barnen.

Den viktigaste delen av soldatens olika löneförmåner var torpet. Men det fanns möjlighet till undantag, att bönderna i stället skulle förse soldaten med hus eller hemvist. Roten skulle hålla med uniform och den skulle vara snygg, gärna moderiktig, för att imponera på motståndaren. Uniformen förvarades i en rotekista hos Rotemästaren. Först under 1800-talet blev det vanligt att soldaten själv fick ansvara för den. Uniformen fick inte användas i vardagslag.

När båtsmannen / soldaten flyttade in i torpet fick han ett speciella soldatnamnen. Namnet följde, precis som torpet och ägorna, innehavaren av en viss rote.

När denne sedan slutade, övertog näste soldat både namnet och torpet. Huvudsyftet var att kaptenen lätt skulle kunna skilja sina soldater åt. Det fanns säkert flera som hade samma namn.

C

 

 

D

Danneman

Detta ord kommer från fornsvenskan dandeman – dughandeman och betyder duglig-, pålitlig- eller redbar man

E

F

Folio

Gammalt ord för sida.

Frälsejord

Detta var jord som var skattebefriad, jorden tillhörde kyrka, kloster eller adeln, kyrkans jord kan även kallas kyrkojord.

Färskning

Man gjorde tackjärnet smidbart genom att sänka kolhalten i järnet. Detta gjordes genom att bearbeta det glödande tackjärnet under en smälthammare.

Tackjärnet delades sedan upp i mindre bitar om 25kg som gick till räckaren för utsträckning.

G

Grenadjär.

Kommer från franskan (Grenade) och var en soldat som vid strid hade till uppgift att kasta handgranater. Förbanden sattes först upp inom den franska armén under senare halvan av 1600-talet. Senare försvann handgranaten som vapen, och titeln var uteslutande ett tecken på att ett infanteriförband höll hög kvalitet.

H

Hammarsmed

Detta var smeder som som arbetade vid stångjärnshammare. Hammarsmedens uppgift var att med den vattendriva hammaren bearbeta tackjärnet så att kol och

andra slaggprodukter minskade. slutprodukten blev ett smidbart järn som kallades stångjärn. Detta var ett slitsamt yrke vilket gjorde att dom oftast var utslitna redan vid 45 års ålder. I vissa böcker är dessa smeder även nämda som Räckarsmed

Hemman

Hemman är en äldre benämning för en jordbruksfastighet som bokförts i kronans jordeböcker med visst mantalsvärde. På 1500- och 1600-talen motsvarade ett hemman vanligen en bondgård med en storlek att brukaren kunde försörja sig och sin familj på avkastningen av jorden och erlägga den skatt som åvilade egendomen. Ett sådant hemman åsattes ett helt mantal. Se vidare mantal ovan.

Till följd av hemmansklyvning ökade antalet brukningsenheter per hemman. På 1700- och 1800-talen var det därför inte ovanligt med fyra eller fler separata bondgårdar på ett hemman.

Förutom den ursprungliga betydelsen av hemman, har hemman i mer populära sammanhang använts synonymt med bondgård (även under nyare tid). Ordet har då kunnat stå för både hel jordeboksenhet och del därav.

husförhör

prästernas kontroll av församlingsbornas innanläsnings- och katekeskunskaper. Påbörjades 1686 och upphörde undan för undan efter 1888, då bötesstraffet

för frånvaro slopades.

Härad

gammal administrativ enhet omfattande ett antal socknar. Området anses ibland vara av äldre ursprung än socknarna. I de äldsta diplomen nämns vanligen inte vilken socken en person kommer ifrån utan vilket härad. Häradet var länge en juridisk indelning med häradsrätt.

I

J

K

Kannland

En åkerareal som täcks av en kanna utsäde dvs. 0,088 Hektar

L

Labbi

Eller ”smekuja” som den hette i folkmun, det var där smederna bodde under arbetsveckan. Smekujan bestod av fyra väggar, inget fönster och ett antal provisoriska sängar. Kojan värmdes upp av glödande slagg från smideshärden.

Lycka

mindre åkergärde eller ängsgärde. Avser vanligen en nyupptagen mark och den är ofta inhägnad.

Landbo

Landbo eller landbonde är en gammal benämning på bonde som i egenskap av arrendator med ett visstidskontrakt brukade ett kronohemman, frälsehemman eller kyrkohemman. Beroende på var han bodde så blev den rätta benämningen kronolandbo, frälselandbo eller kyrkolandbo, men i folkmun fick denne heta landbo.

M

Mantal

beteckning för jordegendoms storlek. Ett mantal ansågs under 1600-talet kunna ge uppehälle åt en familj och samtidigt kunna bära en fastställd skatteenhet. För ett mantal krävdes då 6-12 tunnor utsäde i god jord. Att det varierar beror på vart i landet man bor. I södra Sverige krävdes det mindre areal än i Norrlands inland.

År 1684 fastställdes 1/4 mantal som minsta storlek vid hemmansklyvning. 1827 ställde kravet att varje hemmansdel skulle föda sina brukares familj och bära åvilande skatt. 1881 medgavs uppdelning i mindre hemmansdelar. Frälsejord fick av hävd fritt klyvas.

Måttenheter

- Ett dalerland = 4 markland= 32 tunnland = 15,797 hektar

- Ett kappland = 1/32 tunnland = 154,3 kvadratmeter

- Ett kannland = 1/56 tunnland = 1000 kvadratfot = 88,15 kvadratmeter.

- Ett lopsland = 1/2 tunnland

- Ett pundland = 4 tunnland = 8 spannland

- Ett skäppland = mellan 1/4 och 1/6 tunnland, för olika landsdelar. På en åker, arean för en skäppas utsäde.

- Ett skrindland = en slåtterareal avkastande en skrinda hö.

Mästersven

Denne var smedmästarens närmaste man.

N

O

P

Patronymikon

Efternamn bildat efter faderns förnamn med tillägg av -son eller -dotter. (Per Larssons söner kallades Persson och hans döttrar Persdotter.)

Q

R

Rote

ett par, liten grupp, tropp; del av ett område (t ex av socken), som höll en soldat eller underhöll sina egna fattiga. Även för skolundervisning, katekesförhör, brandskydd mm. var socknarna indelade i rotar. I Stockholm förekom roteindelning för folkbokföring fram till 1926.

De gårdar som ingick i området (Roten) tvingades att förse och underhålla en soldat för den indelta armén med ett soldattorp. Invånarna i gårdarna kom att kallas rotebönder eller rotehållare och personen som tog hand om soldattorpet kallades rotemästare.

En Rote bestod oftast av 5-10 hemman

Inom Armen så bestod en rote av 6-10 man under befäl av en rotemästare.

Fyra rotar utgjorde ett korpralskap

Inom Kavalleriet så motsvarade en rote av ett rusthåll

Rusthåll

Detta var en gård som indelats till kavalleriet. Samtidigt som gården indelades så omvandlades den statliga skatten till ”beriden militär” som i vissa böcker även benämns som husar. Ägaren av gården fick då titeln Rusthållare, kronan ansvarade för vapen så som musköt, värja och pistol och rusthållaren stod för häst, ryttare

och övrig utrustning. Att bonden blev skattebefriad innebar inte alltid att det fanns medel som täckte utgifterna, och då fick rusthållet ekonomiskt bidrag från en

eller fler gårdar i rusthållets närhet, dessa gårdar kallades för augmenteshemman.

Tillsammans bildade dessa gårdar en Rote.

Räckarsmed

Att räcka järn betyder att man sträcker ut järnet i längder. Räckarsmeden fick en järnklump på ca 25kg som han sedan med hjälp av stångjärnshammaren sträckte ut järnet till en lång stång på 3-5 meter.

S

 

Skrindland

Ett skrindland är lika med den slåtterareal som gav en skrinda hö.

Skäppland

En åkerareal som täcks av en skäppa utsäde.

Skäppa

Ett gammalt spannmålsmått som varierar lite beroende på vart i landet man är det är mellan 24,3 - 29,3 Liter per skäppa.

Soldattorpet

Soldattorpets storlek varierade mellan landskapen. I Mellansverige bestod de av ett stort kök, som samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum, samt en kammare och en inbyggd förstuga. Väggarna var timrad och taket var täckt av näver och torv. Vanliga mått var 25 fot lång, 16 fot bred samt 9 fot högt. Vidare ingick även fähus och lada. Intill torpet låg en liten åker (1-3 tunnland), samt en äng som gav ca 2 lass hö.

Soldaten fick även en ko, några höns, får eller gris, utsäde, ved samt bete för djuren. Han hade även rätt att låna häst bl.a. till kvarnkjuts.

Allt detta reglerades i soldatkontraktet.

Soldaten stod för mindre reparationer av torpet medan rotebönderna fick stå för dom större

Officerarnas torp var större. Kaptenstorpet bestod av 4 rum och kök medan löjtnantens och fänrikens boställe hade 3 rum och kök. Till gårdarna hörde lada, fähus, svinhus, åkrar och ängar.

Till skillnad mot soldaten så var officerarna själva tvungna att stå för allt underhåll på byggnaderna.

Soldatnamn

Soldatnamn gavs till indelta soldaten, båtsmän och dragoner inom den svenska krigsmakten. soldatnamnen kom till för att man skulle kunna skilja på personer.

En del namn uttryckte en egenskap hos personen (soldaten) och kunde vara (Rask, Frisk eller Barsk), andra kunder vara knutna till militären, (Sköld, Strid eller dolk) eller anknytning till natur eller orten (Björk, Grahn, Ask, Ås, Holm, Sund.

När soldaten ersattes på torpet fick han tillbaka sitt vanliga namn då den nye soldaten tog hans knektnamn, det var först på 1800 talets andra hälft som knektnamnet gick i arv.

Statare

Namnet kommer från ordet stat, dvs. lön i form av naturaförmåner.

Stataren var längst ned på samhällsstegen, han var oftast halvårsanställd på lantgårdar eller bruk och fick delar av sin lön i form av naturaförmåner.

Brukspatroner och gårdsherrar såg till att dom inte kunde organisera sig, vilket gjorde att dom hade väldigt små chanser att arbeta sig upp och få det bättre.

Systemet med statare avskaffades inte förrän 1945.

T

Tackjärn

Järn ur masugn, hög kolhalt och ännu inte smidbart. Tackjärnet tappades i formar vid utslaget och göts till tackor som sedan färskades till smidbart järn.

Torp

Under medeltiden var detta termen för en nybyggd gård. Under 1500- och 1600-talet en beteckning för en mindre gård, i storleksordningen 1/4 mantal eller mindre.

Slutet 1600-talet och framåt var torpet vanligen en avstyckad del till en större gård. Brukaren dvs. torparen betalade hyra i form av dagsverken på gården. Torpen delades upp i jordbruks-, skogs- och kronotorp. I början av 1900 talet övergick hyran från dagsverken till kontant betalning i arrende.

Tunnland

Detta är en nordisk ytenhet som motsvarar den åkeryta som besåddes med en tunna utsäde. Numera används termen "tunnland" i Sverige kanske främst av äldre lantbrukare och uppfattas motsvara ungefär ett halvt hektar (ca 5 000 m².)

U

undantagsstuga

stuga för "undantagsfolket", dvs den gamla ägarefamiljen, som överlämnat gårdsbruket mot kontrakt på bostad, bränsle och andra naturaförmåner till döddagar.

V

Vallon

Vallonerna kommer från södra och sydöstra Belgien samt i angränsande delar av Frankrike. De är ett blandfolk av kelter, germaner och romare.

Många valloner invandrade från 1618 till de mellansvenska järnbruken, där deras yrkesskicklighet fick stor betydelse för den svenska järnhanteringen.

X

Y

Z

zigenare

en kringflackande folkspillra, som ursprungligen kom från Pakistan, varifrån de utvandrade för ca 1000 år sedan. Till Sverige kom de i början av 1500-talet.

År 1637 utfärdades här en förordning att alla zigenska män skulle hängas och kvinnorna landsförvisas. Denna förordningen följdes dock inte. Numera är de flesta svenska zigenare bofasta.

Å

Åbo

Detta uttryck kommer från den juridiska termen Åbotätt, dvs. rätten att på viss tid eller livstid inneha annans jord såsom Landbo eller under ärftlig besittning.

I dag kan man likna åborätt som besittningsrätt, Åbotätten är ärftlig. Åbon är med andra ord en person som efter arrendetidens utgång fått stanna kvar på gården och bruka jorden, under förutsättning att han betalar arrendeavgift och ser till att ”hemmanet är vid makt” dvs. att gården inte förfaller.

Ä

Ö

COPYRIGHT © 2016 | ALL RIGHTS RESERVED

mail@peterahs.se