Fotoskola

Välkommen till fotoskolan.

Alla börjar vi med att fotografera i Auto-läget, men med tiden så vill vi lite mer, speciellt när man inte får till den där bilden lika bra som andra. Detta beror på att i auto-läget är det kameran som bestämmer allt och du får bara bestämma motivet.

Blir du vän med kameran, så kan du använda mycket mer av kamerans kapacitet och då bli en mer kreativ fotograf.

Materialet är plockat ur min grundkurs som jag håller hos Medborgarskolan i Östersund.

Är det något du saknar på sidan, eller vill ha svar på så kontaktar du mig och jag skall svara efter bästa förmåga.

P- Programautomatik

Om du tycker om att kameran sköter det mesta av jobbet men vill ändå få vara med och påverka lite, som att inte få brus i bilden, inte få över- eller underexponerade bilder, då är detta ett perfekt läge för dig. Kameran väljer en tid/bländarkombination som är neutral, det vill säga, skärpedjupet är måttligt och normala ljusförhållanden antas. Är ljusförhållandet dåligt så prioriteras slutartiden framför skärpedjupet. Detta för att minska risken för skakningsoskärpa.

 

Exponeringen regleras med både bländare och slutartid. Användaren har ofta möjlighet att justera tid-och bländarkombinationen stegvis för att till exempel skapa en känsla av rörelse genom att välja längre slutartider och samtidigt mindre bländaröppning, eller frysa snabba rörelser genom att välja kortare slutartid och samtidigt större bländaröppning.

Funktioner som är aktiva är lite olika beroende på kameramärke och modell, men samtliga har Fokuspunkt, ISO-talet och Exponeringskompensatorn aktiva i detta läge. För att få full kontroll över detta läge bör du läsa i just din kameramanual.

 

S- Slutarprioritet.

S/Tv = Shutter (slutare) Time value (Tidsvärde). Detta läge kallas även bländarautomatik, vilket innebär att du bestämmer vilken slutartid du vill använda och kameran fixar bländarvärdet. Slutaren sitter i kamerahuset och är en ljustät dörr framför bildsensorn. Att välja tid är bra då du vill undvika att få skaknings- eller rörelseoskärpa i dina bilder.

Vill du vara säker på att inte få skakningsoskärpa så bör du ha i minnet att använda en slutartid som inte understiger brännvidden på objektivet. Om du T.ex har ett teleobjektiv som är 200 mm bör slutartiden vara minst 1/200 sek, 50 mm ger tiden 1/60 sek, och under 1/30 sek är det dags att tänka på ett bra stöd eller ett stativ.

Om man ligger på gränsen vad det gäller slutartid utan att få skakningsoskärpa så kan man ställa in kameran på flerbilds-

tagning och hålla ner avtryckaren så att kameran tar minst tre bilder, sedan kan du kasta bild ett och tre.

Varför kastan ett och tre? Du orsakar ofta en omedveten skakning när du trycker ned avtryckaren och när du släpper upp den, vilket gör att bild två är den där kameran är som mest stilla.

När använder man då detta läge? Sportevenemang är ett av alla ställen, små snabba barn ett annat. Du använder detta läge när du vill frysa en rörelse, få vattnet silkeslent, fånga billjusen nattetid. Var kreativ och våga prova så kommer du att finna bra många mer tillfällen än dom jag har räknat upp.

 

30 sekunder brukar vara den längsta tid man kan ställa in kameran på sedan måste man gå över till Bulbexponering, dvs. slutaren är öppen så länge som du håller ner avtryckaren. Vissa kameror har ett B på programratten och på andra finns den direkt efter 30 sek indikeringen.

När du tar kort med tider längre än 1/2 sekund rekommenderar jag att du använder någon typ av fjärrutlösare för att ta bort den skakningsoskärpa som kan bli då du trycker ner avtryckaren.

Rörelseoskärpa där emot är inte alltid av ondo då man med hjälp av den kan lyfta fram fartkänsla och

att det händer något i bilden. Helikoptern på bilden till höger skulle bli ganska malplacerad om man

inte hade lite rörelseoskärpa på rotorbladen. Står rotorbladen still så skall den inte vara uppe i det blå,

det trotsar naturlagen.

 

Vill du fånga den där droppen som ger vårkänsla, få det där silkeslena vattenfallet, eller fånga billjusen nattetid? Då är det detta läge du skall använda .

Bländarprioritet A/Av

A = Aperture/Aperture Value.

I detta läge bestämmer du vilken bländare du vill ha och kameran sköter detta med tid. Bländaren är en justerbar iris i objektivet som släpper in mer eller mindre ljus beroende på vilket värde du ställer in. Det är med Bländaren som du bestämmer vilket skärpedjup (depth of field) du vill ha i bilden. Bländarens värde visas med tecknet F (ƒ)

Vad är skärpedjup för någonting?

Det är hur mycket av bilden som är skarp (bra skärpa)

- Kort skärpedjup = suddig bakgrund och suddig förgrund

- Långt skärpedjup = Skarp bakgrund och skarp förgrund

Ett litet bländarvärde (ƒ 2.8) ger ett litet skärpedjup, och ett stort bländarvärde (ƒ 22) ger ett stort skärpedjup.

Djuplodande bländare.

Detta är när du vill visa allt, dvs. gräset i förgrunden är i fokus, huset i mitten är i fokus och allt det vackra som finns i bakgrunden är lika skarp och fin som gräset i förgrunden. För att lyckas med detta så är det bländare ƒ 16 eller högre som gäller.

Isolerande bländare.

Detta är bländarläget du använder när du vill lyfta fram en viss del i bilden utan att varken förgrund eller bakgrund skall lyftas fram och "tjuva" plats. Här använder vi så låg bländare som möjligt ƒ 2.8

Ett Teleobjektiv hjälper till att göra för- och bakgrund suddigare.

Basläge.

Detta är ett läge som jag ställer in kameran på då jag är klar för dagen, skulle det dyka upp ett fototillfälle så kan jag rycka upp kameran och "slänga" iväg en bild. Bländare ställs in mellan ƒ 8 till ƒ 10. Detta läge ger dig bra skärpa och kontrast och har du bara siktat rätt så kommer bilden att bli bra.

M- Manuellt läge.

Här kopplas kamerans automatik bort helt och hållet och det är du som får göra alla inställningar själv. Du har visserligen en viss hjälp av exponeringsindikatorn (finns i sökarens nedre kant) som ger dig indikationer på om bilden kommer att bli under- eller överexponerad.

Nu är det inte sagt att när indikatorn visar på noll så blir bilden bra utan det är vad kameran tror och många gånger har ju kameran rätt, men det finns nästan lika många gånger som den har fel.

Manuellt läge används i första hand då du jobbar i studio. Studioblixtar använder inte kamerans automatiska ljusmätare utan här bör du ha en extern ljusmätare, om det inte finns får du ta några provbilder för att se om exponeringen är rätt. Vilken slutartid du skall ha i studio är svårt att säga, det beror lite på bakgrund och rummets (studions) ljus, men om du utgår från 1/125 sekund så hittar du snabbt rätt.

När man har jobbat i manuellt läge ett tag så inser man att här är det jag som fotograf som bestämmer helt hur bilden skall bli och man drar sig då för att gå tillbaka till något av dom andra programmen.

Allt som går att göra i dom automatiska programmen kan du göra i det manuella läget, det tar bara lite längre tid.

Exponeringskompensator

Det här är inte så illa som det låter, utan det är en bra funktion som du kan ta till för att hjälpa kameran att exponera bilden rätt. I vissa situationer så blir kamerans ljusmätare lite lurad av ljuset i motivet eller bakgrunden och kommer då att antingen överexponera eller underexponera bilden.

Om du T.ex fotograferar på vatten eller i snö en solig dag så reflekteras en massa ljus vilket gör att kameran kommer att ställa in en lite för kort exponeringstid och bilden blir underexponerad.

Har vi däremot det motsatta förhållandet dvs. vi fotograferar i en miljö som har dåligt ljus eller väldigt mörk bakgrund, så kommer kameran att ställa in en något för lång exponeringstid och du kommer då att få en något för ljus bild, dvs. bilden blir överexponerad.

Hur gör vi då, när vi trots allt vill ha bilden ännu ljusare eller ännu mörkare jämfört med vad kameran anser? Svaret är enkelt, vi använder exponeringskompensatorn. Merparten av kamerorna visar exponeringskompensationen som en linje som är graderad från -2 till +2.

Om du nu är ute på fjället en solig vårvinterdag och behöver kompensera för allt ljus så ställer du upp kompensatorn till +1,5 - +2.

Är det däremot så att du har en mycket mörk bakgrund så måste du kompensera åt andra hållet dvs. använda den sida som är negativ.

Plus sidan ökar exponeringstiden och minussidan minskar exponeringstiden.

Som du ser på bilden till höger så ändras exponeringen på bilden beroende på Exponeringskompensatorns inställning.

Det som är fast är slutartid (1/125 sek) och ISO (400) Bländarvärdet ändras beroende på kompenseringen.

- 1 = bländare 11.0

0 = bländare 8.0

+ 1 = bländare 5.6

Som du ser så blir bilden ljusare med ett lägre bländartal eftersom öppningen i objektivet blir större ju lägre talet blir.

Ljusmätaren

Evaulerande mätning

En övergripande mätmetod som passar för porträtt och även för motiv i motljus. Kameran ställer automatiskt in exponeringen för att passa motivet. Den här ljusmätmetoden ställs in automatiskt i baszonens metoder.

Centrumvägd mätning

Ljusstyrkan mäts i mitten och sedan görs en genomsnittlig mätning för hela bilden.

Utsnittsmätning

Lämplig när bakgrunden är mycket ljusare än motivet på grund av t.ex. motljus. Ljusstyrkan mäts i det grå området, för att uppnå standardexponering. Denna mätmetod är i stort sett lika med centrumvägd

ISO-Tal

ISO-talet, talar om hur ljuskänslig bildsensorn skall vara. Enligt bilden som du ser till höger så jobbar just denna kamera mellan ISO 100 till 6400. Innan digital-kamerans intrång så fick vi fotografer byta film så fort vi ville ändra ISO-talet, detta var lite omständigt och tidskrävande.

Fördelen med den digitala världen är att man kan ändra ISO-talet precis när det passar, ett lågt tal är lika med en låg ljuskänslighet, fördelen med ett lågt ISO-tal är att bilden blir väldigt "slät" och fin. Nackdelen är att risken för skakningsoskärpa ökar när dag övergår till skymning eftersom ett lågt ISO-värde ger dig också lång slutartid. Ett högt ISO-värde ger snabba slutartider men ger samtidigt mer brus i bilden, den blir grynig.

I vissa lägen är det inte möjligt att använda stativ och eller blixt, då måste man höja ISO-värdet för att kunna fotografera på frihand. Exempelvis i kyrkor, där bör man

helst inte använda blixt. Museum är en annan inrättning det det oftast är förbud mot både stativ

och blixt.

 

I Auto-läge jobbar kameran inom hela spannet, vilket i min exempelbild är 100 - 6400.

Förutom när du ställer programratten i läge Porträtt eller Manuell.

Porträtt = ISO 100

Manuell = valbart mellan 100 och 6400. (bilden visar100 och 3200)

Se efter i manualen för din kamera då det kan avvika mellan märken och modeller.

Prova att att ta ett antal bilder med olika ISO-tal på ett och samma motiv så hittar du gränsen när bilden innehåller allt för mycket brus på just din kamera.

Vitbalans

Vitbalans är till för att få vita områden att verkligen se vita ut. I normala fall ger inställningen AWB (Automatisk Vitbalans) rätt vitbalans. Nu finns det tyvärr tillfällen som automatiken inte riktigt får till dom där naturliga färger, och det är då du måste gå in och justera vitbalansen manuellt utifrån den ljuskälla du har vid fototillfället

Om du har vitbalansen inställd på sol och fotograferar inomhus med glödlampor som ljuskälla så kommer dom vita delarna i bilden att bli gula. Vänder vi på det och ställer in kameran på glödljus och fotograferar ute så kommer bilden att gå i en blåaktig ton. För att vara helt säker på att dina bilder få så bra vitbalans som möjligt, rekommenderar jag att du sköter vitbalansen manuellt.

Är du ovan att jobba med vitbalansen men ändå vill prova, kom då ihåg att återställa den till AWB, så du inte sitter där med en massa kort som är missfärgade på grund av fel inställning.

Dom lägen som finns att välja mellan är:

- AWB

- Sol

- Skugga

- Moln

- Glödlampa

- Lysrör ( här kan det finnas upp till fyra olika modeller: varmvit , vit, kallvit och dagljus )

- Blixt

- Egen inställning

 

Bildspelet till höger har två bilder där jag har fotograferat en av mina tavlor inomhus. En bild i AWB och en i läge Glödlampa. Bilden där kameran sköter vitbalansen är väldigt gulaktig vilket visar att kameran inte fixade arbetet till 100%. Nästa bild har jag ställt in vitbalansen på läge Glödlampa och det gula försvann och bilden blev som den skall vara, dvs. vit och en hel del gråtoner.

Brännvidd

När man fotograferar är man oftast inte så intresserad av vad brännvidden innebär rent tekniskt utan då är man mer intresserad av vad dom olika brännvidder ger för bildresultat. Men för att enkelt förklara vad brännvidd är för något så är det måttet i millimeter från objektivets andra lins fram till bildsensorn.

I praktiken så innebär detta att ett 500 mm teleobjektiv inkl kameran är ca en halv meter långt.

På många ställen kan man läsa att brännvidd är ett mått på förstoring, så långt är allt rätt. Men om vi i rättvisans namn utgår från normalobjektivet 50mm vilket har samma bildvinkel som ögat så är det allt över 50mm som ger en förstoring och allt under ger en förminskning.

På bilden ovan kan du se dom olika bildvinklarna hos olika objektiv. Ett objektiv på 10mm ger dig en bildvinkel på ca 154° vilket är perfekt om du vill få med hela släkten samlade i ett litet rum. Som du ser så minskar bildvinkel allt eftersom brännvidden ökar och uppe vid 200mm bränvidd så är bildvinkeln inte mer än 12°. Ökar vi brännvidden ytterligare så har vi snart ett väldigt väldigt smalt seende, nästan som om vi tittade genom pappershylsan till hushållspappret.

Objektiv

Det finns en mängd av olika objektiv. Fisheye, vidvinkel, vidvinkelzoom, normal, tele, telezoom, macro, standardzoom och något som butikerna börjat kalla extremzoom.

Objektivet på bilden är den vanligaste zoomen som följer med vid köp av kamera. Om man tittar på objektivet så ser man beteckningen EFS 18-55 mm. Dvs. det är ett ett objektiv som är anpassat till

APS-sensorn, vilket är den bildsensor som oftast brukar sitta i insteg- och mellan- modellerna

Vad betyder alla siffror?

- DT talar om att det är optimerat för APS sensorn.

- 3,5-5,6 är lägsta bländaren vid brännviddens ytterligheter

- 18-55mm är objektivets brännvidd.

- 0,25m/0,82ft detta är objektivets närgräns, dvs. du kan gå ända ner till 25 cm / 0,82 fots avstånd till motivet och ändå kunna fokusera.

- Ø55 talar om vilken filterdiameter som passar på detta objektiv

Olika objektivmodeller.

Vidvinkelobjektivet.

Detta ger dig möjlighet att fotografera i trånga utrymmen men ändå få med det mesta och finns från 10-40 mm (stor bildvinkel)

Normalobjektiv.

Heter helt enkelt normal då brännvidden motsvarar ögats brännvidd

45-50 mm.

Teleobjektivet

Ger dig möjlighet att få motiv långt bort att komma lite närmare, dvs det ger en förstoringseffekt och finns från 55-1000 mm. För oss glada amatörer så brukar prislappen styra brännvidden till 300 mm, allt över har fått namnet extremzoom.

Macroobjektivet

Ger dig möjlighet att fotografera den där lilla värden som finns, till exempel myror, nyckelpiga spindlar, små svampar, ja allt det där lilla och få det i skala 1:1 eller 1:2

Standardzoom

Kallas det objektiv som oftast följer med när du köper kameran och dom ligger oftast mellan 18-55 mm

Zoomobjektiv

Här finns det en uppsjö av olika modeller, men dom vanligaste är 18-55 mm, 18-135 mm, 50-200 mm och 70-300 mm

Fisheye

Objektivet har en extrem vidvinkel och ger bilden en konkav känsla. Ordet fisheye kommer från fiskens bildvinkel som är ända upp till 170°

Objektiven är anpassade för olika typer av bildsensorer som till exempel APS-C och fullformat (FF) och dom olika tillverkarna har valt att ha olika bokstavskombinationer för att skilja dom åt.

Canon Nikon Sony Pentax Sigma Tamron

APS-C EF-S DX DT DA DC Di II

Fullformat EF FX AF D FA DG Di

COPYRIGHT © 2016 | ALL RIGHTS RESERVED

mail@peterahs.se